Heurlinarna – En släktkrönika

15.9. Jans historia – Från springpojke till tidsskrivare

När jag var 14 år slutade jag folkskolan och på sommaren gick jag i s.k. fortsättningsskola. Där fick jag bl.a. lära mig hur man binder in böcker. Jag har bl.a. gjort ett grönt fotoalbum och en bok ”Bara en mor”. De finns fortfarande kvar. Albumet är ganska dåligt men boken ganska fin. Men jag skulle inte bli någon bokbindare…

Jag började i stället som springpojke hos Jensens Conditori på Byggmästaregatan, där jag jobbade drygt ett år. Det var tänkt att jag skulle bli konditor eller bagare, men reglerna var sådana att det endast fick finnas en lärling till 3-4 bagare och det fanns redan en lärling…
Jag cyklade ofta ut med kaffe och kakor till olika företag, bl.a. till Rudelius & Boklund (även kallat Rudebok) på Öresundsvägen.

Det var ofta på lördagar som jag cyklade med kaffe och kakor till Öresundsvägen och en gång frågade kamreren och kassören om jag inte kunde börja jobba där.
Jag tackade ja och började arbeta där den 5 september 1949 och var då 15½ år gammal. Jag blev s.k. kontorsbud vilket innebar att jag gick till de olika avdelningarna och samlade in internpost som skulle lämnas till någon annan avdelning. Detta gjordes ett par gånger om dagen och tog rätt så lång tid. Dessutom fick jag på eftermiddagarna samla in all post som skulle skickas iväg till andra företag.

Förutom detta med posten fick jag tillsammans med kassören varje vecka gå igenom och räkna ut vad alla arbetare och tjänstemän skulle ha i lön. Vi satt mitt emot varandra och skrev ut på listor att AA skulle ha t.ex. 179,65 i lön.
Då skrev vi upp att han skulle ha 1-100-lapp, 1-50-lapp,  2-10-or, 9-enkronor, 1-50-öring ,1 10-öring och 1-5-öring.
Så gjorde vi för alla anställda i i verkstaden varje vecka och för tjänstemännen varje månad.  Sen räknade vi ut hur många det blev av varje valör. Och det blev mycket… En 100-lapp var som 1000 nu, om inte mer.
När detta var gjort fick jag cykla till Skandinaviska Banken (numera SE-banken) på L. Fiskaregatan, där jag fick räkna igenom alla pengarna, stoppa ner dem i en portfölj och därefter cykla med dem till Öresundsvägen. På den tiden, på 50-talet kunde man göra så, men så går inte att göra numera, tyvärr. Det har blivit betydligt farligare att hantera pengar så öppet. Och så finns det andra sätt numera att betala ut löner…

Därefter arbetade jag på Efterkalkylen. Det var där man räknade ut vad allting kostade som tillverkades ute i verkstaden. Vi räknade ut vad allt material och allt arbete kostade som gick åt för att tillverka en viss produkt.
Efter något år på Efterkalkylavdelningen blev jag tidskrivare i Plåtslageriverkstaden där jag bl.a. skrev ut arbetskort till arbetarna, räknade ut hur många timmar de arbetade på respektive arbeten och hur mycket de skulle få betalt för detta. Dessa arbetskort fördes även in på ”ordern” så att det gick att följa upp hur arbetet gick vidare. Arbetskorten gick sedan vidare till avlöningskontoret och sammanställning gjordes på respektive arbetare till kassan där kassören och jag räknade ut avlöningen som jag tidigare beskrivit.

Jag arbetade som tidskrivare tills jag 1954 skulle göra min militärtjänstgöring i Ystad.

Jag muckade i augusti 1955 och började åter arbeta på Rudelius & Boklund.
Namnet ändrades senare Separator och därefter Alfa-Laval. Numera är det Tetra Pak som äger det mesta av Alfa-Laval.”

  <<< Tillbaka     Innehåll      Framåt >>>

 

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: