Heurlinarna – En släktkrönika

15.7. Jans historia – Uppväxten under 1940-talet

”När jag växte upp fanns det ju inte någon TV och knappt radio heller, så istället var det ju mycket lekande ute på gatorna.

Det var ju inga problem med det då, för det fanns ju nästan ingen biltrafik på den tiden. Det var en och annan lastbil som kom med varor till en liten affär ”Fru Pettersson” som sålde mjölk, bröd och de viktigaste specerivaror som behövdes. Dessutom kom ”brödbilen” kanske en gång i veckan då mödrarna kunde köpa färskt bröd för kanske hela veckan framåt.

En gång i veckan kom det en farbror med en kärra där han hade sill och fisk som det gick att köpa. I övrigt var det ingen biltrafik i Spoletorp.

Den ende, som jag kan komma på, som hade bil var min storebror Torsten. Han hade bl.a. en stor Standard Vanguard. Som jag kommer ihåg var den jättehärlig att åka i, men den var ofta sönder…

I dag är det självklart att alla barn skall ha cykel från 2-3 år med trehjulare och sedan större och större…

När jag växte upp hade inte vi ”små” barn några cyklar, men vi fick ibland låna någon storebrors cykel om vi sen putsade den fin igen. Min första egna cykel köpte jag i samband med att jag började arbeta som springpojke hos Jensens Konditori när jag var 14 år gammal och hade slutat skolan. Den inköptes hos Sandells affär vid Trollebergsvägen och om jag kommer ihåg rätt så betalade jag 5 kr varje vecka i avbetalning när jag fått lön från Jensens. I lön hade jag 20-25 kr per vecka och alltihop fick jag betala hem till mor för mat och husrum. Dricksen fick jag däremot behålla och det blev ibland ganska mycket…

Som jag tidigare sagt så lekte vi mycket, t.ex. gömme, brännboll, hoppa hage, spela kula och givetvis fotboll. Hade vi en ”riktig” fotboll och var tillräckligt många, brukade vi ofta samlas på ”Gröningen” vid Kung Oscars bro. Där spikades det upp 2 mål och sen delade vi upp oss i 2 lag och så spelade vi tills det blev mörkt.

Det var inte bara barn och ungdomar från ”vårt Spoletorp” utan även från det ”riktiga” Spoletorp, alltså Spolegatan, Karl XI/Karl XII-gatan med flera på andra sidan järnvägen.

En kväll på sommaren 1947, då jag var 13 år, samlades vi som vanligt på ”Gröningen” men det kom ingen som hade någon boll… Vad skulle vi nu hitta på??? Då kom någon på att det på Banvaktsgatan fanns en cykel/sportaffär som bl.a. sålde fotbollar. Någon cyklade dit och inhandlade en fotboll på kredit. Alla vi som var med och spela fick sedan bidraga med någon krona så vi kunde betala bollen.

För att vi skulle ha någon kontroll över vilka som varit med och betalat, bildade vi en förening som vi kallade LIF (Lunds Idrottsförening), som sedan blev Lunds Norra Idrottsförening. Snart blev det så att vi mötte andra föreningar. Vår ”hemmabana” blev till att börja med Vipeholms Idrottsplats, därefter S:t Lars , sedan Idrottsplatsens grusplan. Vi fick inte spela på gräset för vi var inte så bra… Något år senare blev det  Smörlyckans Idrottsplats och ännu senare fick vi spela på Lerbäcks Idrottsplats. Där var vi den enda föreningen och kunde mera bestämma som vi ville. Första året var jag målvakt för vårt pojklag och var väl ganska bra, så jag blev ”värvad” till Lunds Bollklubb som redan då var Lunds bästa fotbollsklubb.

På den tiden var de bättre än de är i dag…”
 

Kommentar
Jan var en mycket duktig målvakt och Lunds BK var tidvis ett av Skånes bästa fotbollslag.  Tre profiler i klubben har blivit utlandsproffs efter en mellanlandning i MFF! Om det inte varit för MFF så hade förmodligen klubben haft allsvenska meriter. 
Ett av Sveriges första utlandsproffs började sin karriär i Lunds BK. En annan av Sveriges framgångsrikaste spelare började sin karriär i LBK och fick Guldbollen 1993 som Sveriges bäste fotbollsspelare. Klubbens historik är intressant.                                                                                                                                                                                                                                                                                                

 

Här ser vi Jan vid bollen. Lunds BK hade ett mycket bra pojklag. Kan det ha berott på målvakten?

Under vintern fick det bli en inomhussport:

  <<< Tillbaka     Innehåll      Framåt >>>

 

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: