Heurlinarna – En släktkrönika

15.5. Jans historia – Att vara barn på 1930-40-talet

 ”Jag kan inte riktigt komma ihåg hur många vi var som bodde hemma, de äldste flyttade ju eftersom de började arbeta, hyrde rum på stan och/eller gifte sig. Men lördagar och söndagar kom ”alla” hem och det skulle drickas kaffe och ätas mat och spelas kort.

Då var vi verkligen många…

När jag var 5 år, alltså 1939 blev det ”världskrig nr 2″ och det varade till 1945. Det var en fattig tid för de allra flesta. Det var ont om mat och för att inte ”de rika” skulle köpa allt som fanns så hade man så kallade ”ransoneringskort”. Man fick olika många beroende på hur stor familj en var. På dessa kort fanns det en massa ”kuponger” där det stod angivet t.ex. bröd, smör, kött, kaffe eller annat.
Hade man inga kuponger så fick man inte handla just den varan…

Kaffe var det väldigt ont om, så det var så att man fick blanda upp kaffet för att det skulle bli lite drygare och vara längre. Ibland använde man kaffebönorna två gånger eller blandade upp det gamla med lite nytt.

Även om man hade ett ransoneringskort var det inte säkert att just den varan fanns i affären så då fick man vänta…

Under krigsåren var det mycket noga med att det inte fanns någon belysning på gator och hus så eventuella flygplan skulle kunna se oss och eventuellt börja bomba oss.

Man hade till exempel svarta rullgardiner vid varje fönster och dessa skulle alltid vara neddragna om man skulle ha någon lampa tänd i rummet.

Sverige var ju visserligen inte med i kriget, men både Danmark, Norge och Finland var delvis med. En gång på hösten 1943 hände det att ett engelskt flygplan släppte en bomb strax norr om Spoletorp, mitt i natten.

Det blev en rejäl smäll som väckte alla som sov… Varför den gjorde det är det ingen som vet. En gissning var att planet var skadat och att piloten trodde han var ute över Atlanten så han tänkte släppa bomberna i havet för att lättare komma hem till England. Istället var det ett stort trädgårdsmästeri  han såg vars glas blänkte till i mörkret .Planet störtade sedan och piloten dog så någon riktig förklaring gavs ej…

Jag kommer ihåg att vintrarna på 40-talet var mycket kalla och det kom mycket snö. Det fanns inte så många lastbilar och plogar på den tiden så det blev att ”alla” fick skotta snö med spadar och skovlar. En vinter hade vi en jättestor snödriva på gården som var flera meter hög och många meter i omkrets och där byggde vi grottor mm.

Eftersom vi inte hade så mycket kläder blev det för mor att försöka torka kläderna på kvällen över spisen i köket. Jobbigt…

Leksaker fick man inte så många när man fyllde år eller när det var julafton. Det blev ett par stycken och sen var det mest ”nyttigare” saker som kalsonger, strumpor och liknande. Vi fick klara oss ändå.

Vi hade alltid en stor julgran inne i stora rummet i hörnet mot sängkammaren.
Men när det var tid att dansa togs den fram mitt i rummet så det gick att dansa runt den.

Den 13 januari, alltså 20:e dags Knut, då skulle julen kastas ut.
Mor och far brukade då bjuda upp alla andra barn i husen på ”julgransplundring”.

Det var riktig fest med varm choklad med vispgrädde, kakor och resterna av julgodiset och äpplen och apelsiner mm. Sen dansade vi långdans i trapporna och ned på gården, runt utedassen och upp igen. Mycket roligt…

På gården och Bruksgatan (där posten ligger mot järnvägen), fanns många gårdar med många familjer och alla dessa familjer hade många barn. Därmed fanns det alltid någon att leka med.
Vi lekte mycket ”gömme”, där alla utom en sprang och ”gömde sig” och den som var kvar skulle räkna till 100 medan de andra försökte gömma sig. Sedan skulle den som räknat leta upp de andra och de skulle försöka springa fram till en viss plats och säga ”knuff för mig”. Den som inte lyckades bli först fram och säga ”knuff för mig”, fick sedan räkna och leta upp de andra- Dessutom hoppade vi hage, spelade kula och brännboll mm.
Fanns det någon som hade en boll/fotboll så spelades det givetvis fotboll. Som jag kommer ihåg det så var barnen ”alltid” ute och lekte.”

Kommentar

Ovanstående foto bör vara från senare delen av 1934. Bilden är med all säkerhet tagen i lägenheten på Spoletorp.
I mitten sitter Gerda med yngsta barnet Jan i famnen. Einar är ännu inte född. Karl Emil har Birgit i famnen. Till höger om Karl Emil står Georg och Martha. Närmast till vänster om Gerda står Margaretha (”Greta”). Pojken på pallen är Bengt. Till vänster om honom sitter Margit. Ovanför Margit, i bakre raden står Lars (Lasse), Nils (”Nisse”), Lennart, Bertil och Torsten.  
Det är 23 år mellan det yngsta (Einar f. 1936) och det äldsta barnet (Lennart f.1913)!
Det togs fler foton vid samma tillfälle. På ett mer känt foto har Einar inkopierats.

  <<< Tillbaka     Innehåll      Framåt >>>

 



 
 

Single Post Navigation

2 thoughts on “15.5. Jans historia – Att vara barn på 1930-40-talet

  1. Frida Fridh on said:

    Härligt att ta del av! Det var helt klart mindre stress för barnen på den tiden…

    /Frida

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: