Heurlinarna – En släktkrönika

15.4. Jans historia – Familjens lägenhet på Spoletorp

”Vi hade en för den tiden ganska stor lägenhet, men vi var ju en stor familj även om inte alla 15 bodde hemma samtidigt.

Vi bodde på andra våningen. Gick man in genom köksingången (som var märkt REGEMENTSCHEFEN), kom man först till förstugan där man tog av sig ytterkläder och skor.

Till höger kom man in till vårt kök som var rätt stort (som jag kommer ihåg det). Det hade varit ”regementschefens rum”, där han kunde ha uppsikt över regementsgården och soldaterna.

I köket fanns ett stort skåp precis innanför dörren och framför det fanns ett stort bord med många stolar där vi satt och åt middag mm. Vid fars plats fanns en stor vedbänk som han (och mor?) hade som sittplats. Bakom denna vedbänk fanns ett stort skafferi som man kunde gå in i och där förvarades all mat. Det fanns inte kylskåp eller frys på den tiden.

Dessutom fanns det givetvis en vask för att diska och en spis att laga mat på. Varmvatten fanns inte utan det fick man värma upp på spisen.

Ja, själva spisen var ingen elektrisk spis utan en gasspis. För att den skulle fungera måste man ”ladda” den med pengar. (25-öringar om jag inte minns fel). En 25-öring var rätt mycket pengar på den tiden…

Dessutom fanns det en ved-och kolspis som man eldade i för att få varmt i lägenheten.

Till vänster om förstugan fick man gå upp ett par trappsteg så kom man upp till det som vi kallade ”kassaskåpet” (hade väl varit det under regementstiden).

Detta kassaskåp bestod endast av en gång (in till lilla rummet) men på vänstra sidan fanns det uppbyggt en ”bred säng”(som far hade byggt) och där låg vi 2-3 barn och till höger fanns en ”smal säng” för ett litet större barn.

Under den breda sängen fanns ett par stora lådor som man kunde dra fram och förvara sängkläder och liknande. Sen fanns det inte plats för mer. 

I det lilla rummet innanför kassaskåpet var det plats för 2 sängar i vinkel. Det fanns även ett toalettbord, symaskin och ett par stolar, sen var det fullt i stort sett..

Till vänster kom man in till ”stora rummet” som var vårt vardagsrum.  Där fanns bland annat det runda bordet som Monica har och skåpet som Marianne har. Om jag har rätt för mig så är det min far som gjort både bordet och skåpet och även 4 st stolar som fanns till.

I rummet fanns även en säng/duschatell som användes som soffa och liggplats för 1-2 st. Dessutom fanns det ett par fåtöljer och vår radio….

Gick man sen vidare till vänster så kom man in till ”sängkammaren”. Det var där som min mor och far hade sina sängar. Dessutom fanns det en soffa, bord och några stolar.

Ytterligare till vänster kom man till ”finhallen och finingången” där gäster släpptes in när vi hade sådana. I denna hall fanns även en mycket stor klädkammare där alla kläder och en massa annat förvarades.

Innanför denna ”finhall” fanns ”bästa rummet”. I detta rum hade vi en fin rund kakelugn, där det eldades några gånger på året.
Det var riktigt trevligt då.

Far hade ett fint ”svängt” skrivbord med bokhylla på framsidan och en fin skrivbordsstol. Dessutom fanns ett så kallat ”rökbord” med ett par fåtöljer. Det  fanns också en ganska stor bokhylla med böcker, fotografier och lite andra saker.

Det fanns kanske ytterligare möbler men det kommer jag inte ihåg.

Detta rummet användes endast av far när han hade besök av ”fina herrar” och några gånger om året t.ex. vid jul och kanske födelsedagar. Vi barn fick inte själva gå in till detta rum.

Ja, nu har jag försökt förklara hur vår lägenhet såg ut. Den var alltså U-formad, med kök och bästarum in mot gården och lilla rummet, stora rummet och sängkammaren ut mot gatan.

Jag skall försöka ”rita” upp lägenheten som jag minns att den såg ut.                    

Som ni kan se av ritningen över lägenheten så fanns det inte någon toalett eller badrum. Det var inte många lägenheter som hade det på den tiden.

Vi hade i alla fall en vattentoalett uppe på vinden och det hade även de som bodde ovanför oss. Alla andra i husen runt omkring oss fick gå till ”utedassen” på gården.

Bada fick vi passa på att göra det i samband med att mor hade stortvätt i brygghuset på gården. Där fick vi bada i en stor balja, men den var inte alls så stor som ett badkar.

I detta brygghus fanns det även ett lager för torghandlare Persson, som bodde i det lilla huset bredvid vårt.

Denna torghandlare lastade varje morgon en stor kärra med potatis, grönsaker och frukter och drog sedan kärran till Mårtenstorget där han försökte sälja sina produkter. Det var en bra bit dit…

I det lilla huset på gaveln mot Salanders låg en liten speceri-och mjölkaffär som fru Pettersson hade. Hon bodde också i huset. Där fanns de viktigaste sakerna som behövdes, men det var ju inte alls som det är nu för tiden.

Men förutom denna lilla affär, så var det så att en gång i veckan så kom ”Bageri-föreningens” skåpbil och sålde färskt bröd, så då handlades det så det räckte några dagar. Dessutom kom det kanske också en gång per vecka en ”gubbe” med en silla-kärra och sålde sill och fisk.

Längs med Industrigatan upp mot Kung Oscars väg fanns det ett koloniområde där även vår familj hade en stor koloni. Där odlades det mycket potatis, grönsaker mm.

Vi hade även äppelträd och päronträd.

Dessutom hade vi en stor kaninbur, där det fanns några kaniner som skulle matas tills de blev så stora att de blev till söndagsmiddag.

I slutet på 40-talet byggdes området väster om Bjärredsjärnvägsbanan, d.v.s. Lokföraregatan, Eldaregatan, Banvaktsgatan, Byggmästaregatan och några gator till..

Hela Banvaktsgatan bestod av affärer. Där fanns Tobak/tidningar, Herrfrisör, Grönsaksaffär, Cykelaffär, Köttaffär, Konsum och Fiskaffär samt Post.

Därmed blev det slut för Petterssons affär i Spoletorp…

Jag nämnde ”Bjärredsbanan” och det var ett järnvägsspår som gick från Lund (stationen låg där Tingshuset nu finns). Sedan gick spåret längs nuvarande Lokföraregatan (en del av spåret finns fortfarande kvar och där finns några tåg placerade som vandrarhem).

Därefter gick spåret till Fjelie, där det var en station och sedan en station vid Flädie och slutstationen i Bjärred och den finns fortfarande kvar, stor och fin och gulmålad och jag tror att det är en ungdomsgård numera.

Därifrån gick man en stig/väg rakt fram till havet där man kunde bada.

Man fick gå igenom en liten skog innan man kom ned till havet och i denna skog låg Bjärreds Saltsjöbad, vilket var en fin restaurang och hotell.”

  <<< Tillbaka     Innehåll      Framåt >>>

 

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: