Heurlinarna – En släktkrönika

Statistik 2012 – 8/6 2015

Heurlinarna – en släktkrönika

2014 hade sidorna 924 besökare och 2 706 sidbesök.
En ny sida publicerades.
2013 hade sidorna 943 besökare och 3 603 sidbesök.
En ny sida publicerades.

2012 hade sidorna 87 besökare och 5 572 sidbesök.
76 sidor publicerades.

(Fram till den 8/6 2015 har 457 besökare tittat på 1 023 sidor under 2015.)

Totalt har det skrivits 65 kommentarer.

Under perioden 2011-2014 hade de ursprungliga Heurlinsidorna 10 779 sidbesök och 873 besökare.
Antalet kommentarer var 253. Totalt publicerades 45 sidor.

———————————————————————————-
Släkten Ljung

2014 hade sidorna 1 184 besökare och  4 067 sidbesök.
Fyra nya sidor publicerades.

2013 var motsvarande siffror 1 056 besökare och 4 965 sidbesök.
27 nya sidor publicerades.

2012 = 81 besökare gjorde 5 426 sidbesök.
55 nya sidor publicerades.

(Fram till den 8/6 2015 har 556 besökare tittat på 1 678 sidor under 2015.)

Totalt har det skrivits 115 kommentarer.

———————————————————————————–
Som en jämförelse har min privata blogg haft 1 074 besökare och 1 847 sidbesök under perioden 2011-2015 (8/6). 49 sidor har fått sex kommentarer. Inte direkt lysande…

Släktnamnet Heurlin (Hörlin)

Det här med efternamn är intressant.

I vår tids Sverige anger efternamnet vilken familj och släkt en person tillhör.
Tidigare talade efternamnet om vem som var en persons fader i första hand (patronymikon) eller ibland moder (metronymikon).

Ett exempel. Gustav Persson med makan Britta (född Larsdotter) fick två barn på 1800-talet; Nils och Lisa. Då var det normala att Nils fick efternamnet Gustavsson (= Gustavs son) och att Lisa fick efternamnet Gustavsdotter (= Gustavs dotter).

Det fanns undantag från detta system. Inom adeln t.ex. fungerade efternamnet som ett släktnamn. Efternamnet gick i arv.
Från slutet av 1800-talet blev det också vanligt att soldatnamn gick i arv. Min mormors far hette ursprungligen Anders Johannesson och fick efternamnet Johansson i samband med hans moders äktenskap med Johan Jonasson.
Anders blev sedermera soldat med efternamnet Ljung. I äldre tider lämnade man sitt soldatnamn i samband med att man lämnade sin tjänst. Från slutet av 1800-talet blev det vanligt att soldatnamnet blev ett släktnamn. Så blev det för Anders, hans söner och deras ättlingar.
1901 fick vi ett regelverk rörande efternamn. Efternamnet blev ett släktnamn. Regelverket förfinades 1966 och 1982.

Nu kan man verkligen fråga sig: ”Var kommer namnet Heurlin från? En helt vanlig, hederlig arbetarsläkt. Det stämmer inte!”

Frälsebonden ”Knut i Hörda” föddes 1585 i Lillegården, Hörda, Berga socken, Småland.
Hörda ligger ett par mil nordost om Ljungby, en dryg mil öster om Lagan.
Knut fick sonen Nils Knutsson (okänd moder).
Nils fick sonen Per Nilsson (okänd moder). Per blev hemmansägare. Lillegården blev släktens gård. Per gifte sig med Brita Larsdotter (okänd bakgrund).
Per och Brita fick sonen Gunnar Persson. Han skulle det kostas på. Gunnar fick en prästutbildning. Det finaste man kunde få. 1675 blir han prästvigd.
Vid denna tid var det vanligt att präster tog sig ett latinskt namn. Gunnar funderade.
Hörda -> Hör -> Heur -> Heurlinus! Gunnar Persson blev Petrus Heurlinus. Ett ”yrkesnamn”.
Gunnar funderade vidare. Han ville ha ett nytt släktnamn för framtida generationer. Kanske tanken var att göra sig själv odödlig genom detta. Han strök präständelsen us och släktnamnet Heurlin var skapat!
Med Anna Sigonia Larsdotter fick han tio barn, samtliga med efternamnet Heurlin.
Många av hans ättlingar blev präster. Släkten spred sig från Småland också till Finland där en gren adlades; af Heurlin.

Vi tillhör inte denna släkt!

År 1800 föddes Sune Håkansson. Sven Jakobsson tycks ha varit en av Sunes allra bästa vänner. Sunes pappa, Håkan, dör 1819.
Sven hjälper den fyra år yngre Sune. Sune börjar arbeta på en gård som Sven ansvarat för.
Sven har ambitioner. Han siktar på Riksdagen. Då kan det vara bra med ett lite finare efternamn. På den tiden var det bara att gå till prästen och ändra. Det gjorde Sven. Det är möjligt att Sven och Sune gick dit samtidigt.
Oavsett vad så valde de båda efternamnet Heurlin! Inga problem.
Varför detta namn?
Svens fiende nr 1 tycks ha varit prästen, biskopen, riksdagsmannen och regeringsmedlemmen Cristopher Isac Heurlin.
Lite raffinerat att då bära samma efternamn som ”prästsläkten”.
Sunes motiv kan dels ha varit att hedra sin vän, men också att hedra sin moder, Carin Månsdotter, från Höreda (Hörda idag!) i Virestad!

Helt plötsligt har vi tre olika Heurlinsläkter; den ursprungliga, Svens släkt och vår släkt.

Senare tillkom nya Heurlinsläkter. En del kallade sig för Hörlin (även i vår släkt), andra Heurlin.

Idag finns det närmare 600 personer i Sverige med efternamnen Heurlin/Hörlin.
Jag antar att högst en tiondel av dessa ingår i vår mycket stora släkt.

Bröllop-Åmot-1905

Detta fantastiska foto är från den 29/8 1908. Detta var dagen då Karl Emil Heurlins syster, Ingrid, gifte sig med bryggaren August Stark.
Huset bakom de finklädda människorna  är torpet Åmot, Kölaboda! Tack vare Douglas Thelins generösa bidrag till vår historia vet vi detta. Tack Douglas!
Åmot är med all säkerhet den viktigaste bostaden i vår släkts historia.
Om du går till sidorna om Heurlinarna och gör en sökning på ”Åmot” så finner du sex olika sidor…

Douglas har även gjort det jag trodde var omöjligt; identifierat de flesta personerna på fotot!
Se bilaga 1: Bröllop-Åmot och bilaga 2:
Bröllop-Åmot-1!
Helt makalöst!

Innehåll

Reservsida

Sidan som inte finns

                                                                                                                                                                                  
Frida och Ben  – bilder från USA.

Om Frida kan du läsa på sidan om okända släktingar och på sidan om emigranterna.
En stor del av informationen om Frida har lämnats av barnbarnet Magnus Hörlin som vi möter på sidan om de okända släktingarna i Sverige.

En annan familj från vår släkt, Kalles bror Ville med hustrun Tekla och dottern Gunhild, emigrerar också till USA. Familjen får ett bra liv här:

1. Inledning

Hösten 2010 började jag intressera mig för släktforskning. Jag tänkte skriva om släkten Henriksson eftersom jag inte visste något.

Innan jag satte igång läste jag Jans självbiografi. Då insåg jag att det måste bli släkten Heurlin!

Jag började med fel släkt, ”prästsläkten”. Det första inlägget publicerades den 15/1 2011. Det sista den 27/1 2011. Informationen om denna släkt fick jag av Toni. Hon lät mig ”hållas” trots att hon visste att jag höll på med fel släkt. Hon gjorde rätt! Hon fick dock mig att tänka efter genom en vänlig kommentar på sidan om Knut i Hörda.

Redan den 21/1 2011 publicerade jag den första sidan om rätt släkt. Dagen innan hade jag fått vårt släktträd av Toni. Senare skrev jag en sida som ”förklarade” sammanblandningen.

På sidan http://claeshenriksson.wordpress.com/2011/01/21/inledning/ och följande sidor finns den första versionen av ”KARL EMIL HEURLIN – EN SLÄKTKRÖNIKA”. Jag utgick från Jan Heurlins berättelse om sitt liv. Därefter gick jag bakåt i tiden.

Nu ska jag göra tvärtom. Jag börjar med den förste i vår släkt och går framåt i tiden. Dessutom har jag kompletterat texterna med ny information som dykt upp under den förra resans gång och senare. Det handlar om information som vi fått via kommentarer och information som jag fått via mail. Det vore närmast oanständigt att inte nämna ditt namn, Toni, i detta sammanhang!
Vissa avsnitt på de följande sidorna har förändrats i grunden och fått en helt annan innebörd.

Innehållet på följande sidor kommer att revideras och uppdateras kontinuerligt. Min tanke är att detta ska bli den definitiva släktkrönikan. Jag inser naturligtvis att målet inte kan uppnås, men rörelsen mot målet uttrycker en ambition.

Mitt mål med dessa sidor var inte enbart att skildra en släkts historia. Ytterst handlade det om att försöka ge en bild av ”den vanliga människans” liv under tidens gång och därigenom tydliggöra ett samhälles utveckling.

Det är egentligen först nu som jag börjat se det stora värdet i att ”den vanliga människan” som det handlar om är en del av mitt liv. Ditt liv.

Det enklaste sättet att läsa dessa sidor är att klicka sig fram genom att använda sig av Framåt >>> som finns på varje sida (utom den sista…). På sidorna finns det också en hänvisning till innehållsförteckningen.

Via nästa sida, 2. Innehållsförteckning, kan du enkelt hitta de olika avsnitten om våra släktingar.

 Innehåll      Framåt >>>  

2. Innehållsförteckning

  1. Inledning
  2. Innehållsförteckning
  3. Aktuellt
  4. Håkan – stamfadern
    1. Håkans tid – 1700-talets inledning
    2. Håkans värld – Virestads socken
  5. Sune och Kjerstin – 1700-talets mitt
  6. Håkan och Carin – 1700-talets slut
    1. Håkans och Carins fem barn – 1800-talets början
  7. Sune och Maria
    1. Sune och Marias fem barn
  8. Berättelsen om Sven Heurlin
    1. Sven Heurlins anknytning till vår släkt
    2. Riksdagsmannen Sven Heurlin
    3. Texter om Riksdagsmannen Sven Heurlin
  9. Den vanliga människans 1800-tal
    1. Kvinnans ställning
    2. Husbönder och tjänstehjon
    3. Fattigvården genom tiderna
  10. Peter och Lisbeth
    1. Magnus
    2. Johan
    3. Kristina
    4-5. Emma och Signhild
  11. Magnus och Kristina
    1. Magnus
    2. Kristina
    2.1. Kristinas mormor – Elin Gustavsdotter,
    2.2  Kristinas mormors syster – Anna Gustavsdotter
    2.3. Kristinas moder – Ingrid Elinsdotter
    3. Magnus och Kristina – Efter bröllopet
    4. Magnus – efter åren med Kristina
  12. Magnus och Kristinas ”fem” barn
    1. Ingrid
    1.1. Govart Stark
    2. Peter
    2.1 Bilaga – vykort
    3. Karl Emil
    4. Ernst Wilhelm
       1. Gunhild
    5. Syster Leonida Andersson
  13. Karl Emil och Gerda
    1. Karl Emils bakgrund
    2. Gerdas bakgrund
    3. Karl Emil och Gerda – Delary – De första tre barnen
    4. Från Ljungby till Perstorp – Ytterligare fyra barn
    5. Nära Lund – Det åttonde barnet
    6. Lund – Fem barn till
    7. Lund – Trebec
    8. Lund – Karl Emils triumf
    9. Karl Emil – Från Lund till Stockholm
    10. Karl Emil i Stockholm
  14. Kalle och Adia
    1. Kalle i Stockholm
    2. Adia – Från Markaryd till Stockholm
    3.1. Adia och Kalle – Parkbänken
       2. Adia och Kalle – Paret
       3. Adia och Kalle – Bellmansgatan 24
       4. Adia och Kalle – Slutet 
  15. Jan Heurlins historia
    1. Spoletorp – uppväxt
    2. Spoletorp – miljö
    3. Spoletorps officiella historia
    4. Familjens lägenhet på Spoletorp
    5. Att vara barn på 1930-40-talet
    6. Jan om sin och de tolv syskonens pappa, Karl Emil
    7. Uppväxten under 1940-talet
    8. 1940-50-talet – De första arbetsåren
    9. Från springpojke till tidsskrivare
    10. Pengars värde
    11. Skolan
  16. Våra okända släktingar
    1. De okända släktingarna i Sverige
    2. Emigranterna
    3. Arvet efter Kalle och Gerda
  17. Avslutning
  18. Tillägg
    1. Heurlinarnas värld – personerna och deras boende
    2. Heurlinarnas värld – karta och personer
    3. Heurlinarnas och Ljungarnas värld

3. Aktuellt

6/2 2016
Det är lite knepigt…
De senaste månaderna har jag använt en stor del av min tid till släktforskningen, men det märks inte på dessa sidor.
Jag har sysslat mycket med att uppdatera släktträdet.
Varje dag får jag, via mail, nya uppgifter om släkten. Allt mer material digitaliseras. Spännande! Problemet är att det blir svårt att hinna med. Svårare och svårare, men spännande.

Mitt DNA finns i USA. Den vägen får jag nya uppgifter om en massa okända människor som jag uppenbarligen är släkt med.
I USA gör man tre olika sökningar via mitt DNA. Det handlar om personsökningar via det DNA jag ärvt av min mor och det DNA jag ärvt via min far samt mitt ”totala” familjeDNA.

Via mitt familjeDNA har man hittills funnit 282 personer. Alla utom en är okända för mig… Den första ”träffen” fick jag den 17/5 2013 och den senaste fick jag den 2/3 2016 (en kvinna som anger efternamnet ”Henriksson” som ett efternamn i sin släkt…).

Via min mors DNA (perioden 28/9 2015 till den 6/2 2016) har man hittat 48 personer. Fler blir det.

Via min fars DNA (perioden 21/1 2016 till den 6/2 2016) har man hittat 27 personer. Här kommer det också att bli fler.

Mitt främsta syfte med dessa tester var att försöka hitta den okände fadern till min mormors far, Anders Ljung.
Hittills har jag inte funnit något bevis på att Anders Ljungs fader tillhörde en adelssläkt!
Inget tyder på att den utpekade personen var Anders Ljungs fader.

Det mest intressanta för min del är att jag hittat många totalt okända släktingar på min fars sida.
Jag har t.ex. flera släktingar på cykelavstånd från min bostad… En fullständig nyhet för mig!
Dessutom har jag flera släktingar som levt i samma småländska områden som min mors släktingar.
Förutom detta så finns det också USA-emigranter i denna släkt….

11/1 2016
20015 besöktes sidorna av 950 personer. 2 111 sidobesök gjordes. Besökarna var från 13 olika länder.
Sidobesök: Sverige 1665, USA 287, Danmark 54, Finland 20, Tyskland 13, Schweiz 13, Ryssland 9, Norge 9, Estland 7, Frankrike 5, Storbritannien 1, Italien 1, och Albanien 1.
775 personer hittade sidorna via olika sökord.
En hel del personer har hittat sidorna via ett intresse för Spoletorp (sidan 15.3 om Jan). Andra via intresse för kvinnofrågor (sidan 9.1 om kvinnans ställning).
18 personer hittade sidorna genom Facebook.
Den vanligaste besökssidan var innehållsförteckningen. Inte så konstigt med tanke på att många sökord leder till denna sida.
Hyfsad statistik med tanke på min inaktivitet…

12/7 2015
Idag har jag publicerat en del av en ny form av statistik.

9/6 2015
Idag har jag publicerat statistik för perioden 2012 till 8/6 2015.
Statistiken hittar du här:
Släkten Ljung och/eller här Heurlinarna – en släktkrönika.

30/5 2015
Jag är inte nöjd med mina sidor om släkten Heurlin.
Jag kommer att uppdatera innehållet med en del årsgamla bruksfoton och annat.
Ändå tycker jag att något saknas.
Min släkt är ett lysande exempel – tycker jag – på ”en småländsk anda”. En framåtanda.

På något sätt vill jag lyfta fram detta perspektiv.
Som en dryg skåning från ett välmående landskap har jag inte sett Småland trots att historia varit mitt huvudämne som lärare. Det stör mig.

Av personliga skäl har jag tagit en mycket lång paus i mitt arbete med mina rötter.
Nu är dags att börja om!
Först kommer jag att uppdatera sidorna om min mormors släkt – släkten Ljung.
Sen är det dags för Heurlinarna.

28/5 2015
Efter ett väldigt långt uppehåll har jag åter börjat intressera mig för släktforskningen.

Min tanke är att börja med att uppdatera sidorna om min mormors släkt; släkten Ljung.
Beträffande ”Ljungarna” har jag en hel del nytt material i form av foton och nya kunskaper.
Först måste jag sortera allt material jag har liggande i min dator. Det kommer att ta tid.

En del av de nuvarande sidorna är publicerade i PDF-format. Se t.ex. https://ljungarna.files.wordpress.com/2013/11/soldaten-pehr-apell.pdf!

Att det är så beror på begränsat utrymme, d.v.s. att kronologin bygger på att det finns tillräckligt många vanliga textsidor som skapats för det utrymme som ett avsnitt behöver. Om det inte är så innebär det att sidorna hamnar på fel plats. Då har PDF-filerna varit en nödlösning eftersom dessa kan placeras ”på rätt plats” utan att påverka textsideutrymmet.
Förmodligen kommer jag att skapa en helt ny variant av ”Ljungarnas” sidor. I så fall kommer jag att börja med att skapa en struktur i form av en innehållsförteckning. Det blir jobbigt med tanke på att jag vill vidga ramarna för innehållet.
Jag vill t.ex. redovisa hur olika tiders lagar och händelser påverkade den enskilda människan. Ett exempel på detta är https://attdansa.wordpress.com/2015/03/24/att-se-hon-som-ingen-ser/.

Det är ett bra exempel på ett kvinnoperspektiv som är fullständigt borttappat i den svenska historieskrivningen.

Mitt fokus kommer att ligga på släkten Ljung, men samtidigt kommer jag att uppdatera sidorna om Heurlinarna.

Jag vill också skriva om släkten Henriksson när jag har ett användbart underlag.

4.0. Håkan – stamfadern

Håkan är vår stamfader. Med detta menas att han är den tidigast kända manliga personen i vår släkt.

Håkan fick en son 1742, Sune Håkansson. Utifrån detta kan vi naturligtvis anta att Håkan förmodligen gifte sig med en för oss okänd kvinna.

Utifrån sonen, Sune, kan vi också anta att Håkan föddes kring 1720 , en eländets tid. Vi kan också anta att Håkan levde i Virestad socken.

Varför vet vi inte mer, eller snarare ingenting om Håkan? Jag kan tänka mig ett par orsaker:

Visserligen fanns det en viss kyrklig bokföring som var relativt omfattande från mitten av 1600-talet, men den var inte heltäckande.
Runt 1720 var det kaos i Sverige på grund av krig och hungersnöd.  

För att få en bild av situationen i Sverige och få landet på fötter så krävdes det en befolkningsstatistik. Det var viktigt ur många synvinklar. Man måste t.ex. få veta om det fanns människor som kunde odla jorden på de platser där människor dött på grund av farsoter eller om dödade soldater lämnat jord efter sig.

Befolkningsstatistik fick vi 1736. Det fanns förvisso kyrkobokföring; husförhörslängder, födelse- och dödböcker etc., men noteringarna hade sina brister. Det fanns också andra källor; t.ex. adelskalender och armélängder.
Det behövdes ett samlat grepp.

1749 får vi, som första land i världen, ett Tabellverk.

Nu ska vi titta på Håkans tid – 1700-talets inledning  ur ett nationellt perspektiv!

  <<< Tillbaka     Innehåll      Framåt >>>

 

4. 1. Håkans tid – 1700-talets inledning

Håkan levde i en kaotisk värld.

Under den långa perioden 1700-1721 ägde det stora nordiska kriget rum. Danmark, Polen och Ryssland angrep Sverige. Danmark och Ryssland besegrades omgående av svenskarna, Polen sex år senare. Därefter gick Sverige in i Ryssland och besegrades 1709. Av 25 000 svenska soldater återvände 5 000 hem. Senare gick svenska soldater in i Norge, som var danskt, och misslyckades.

Vid freden förlorade Sverige nästan alla sina besittningar i Europa. Sverige var ingen stormakt längre. Nästan en tredjedel av Finlands (som var svenskt) manliga befolkning dog som soldater för Sverige. Det innebär att majoriteten av finska män i arbetsför ålder dog.
Sverige drabbades också av ett enormt manfall.

Sverige var illa ute. Det saknades helt enkelt arbetskraft som kunde sköta jordbruken och gårdarna. Det var kaos. Dessutom hade det varit missväxt och hungersnöd under flera av åren före det stora nordiska kriget och under alla dessa krig.  

Efter krigen och farsoterna som drabbat Sverige kring 1700-talets ingång var befolkningen kraftigt decimerad. Enligt det ekonomiska synsätt som rådde under denna tid, var den mänskliga arbetskraften en viktig resurs för ett lands rikedom. Därför började de styrande under frihetstiden att intressera sig för befolkningsstatistik. Se t.ex. Demografisk Databas Södra Sverige!

Det finns många som pratar om Sveriges ”hjältekonungar”. Färre pratar om det lidande som dessa ”hjältar” förorsakade den vanliga människan i Sverige.
Håkan var en av dessa vanliga människor.

Det går inte att föreställa sig eländet som Håkan levde i, men vi kan skapa oss en bild av Håkans värld – Virestads socken.

  <<< Tillbaka     Innehåll      Framåt >>>

 

4. 2. Håkans värld – Virestad socken

 Egentligen vet vi inte var Håkan levde. Med tanke på de närmast efterkommandes plats på jorden kan vi, på goda grunder, anta att Håkan levde sitt liv i trakten av Brantelid, Virestad socken.

Vad var en socken? ”I Sverige betecknade ordet ursprungligen en församling i Svenska kyrkan (kyrksocken) som inte var stad.” (Källa: Wikipedia)

På en karta hittar vi Brantelid. Håkans närmast efterkommande föddes f.ö. på Östregård i Brantelid.

Via Virestads hemsidahar jag hittat en beskrivning av Virestads historia som jag tar mig friheten att återge nedan. Även Virestads hembygdsförening har en hemsida som är värd ett besök!  

Nedanstående historik är ganska lång, men väl värd att läsa med tanke på Virestads betydelse i vår historia! Att historiken även har ett allmänintresse är inte oviktigt.


”Virestads historia i korthet
… Namnet på den gård, som sedan gett namn åt hela socknen, skrevs år 1399 Vighirstadha. Troligen ingår i förleden det fornsvenska personnamnet Vighir, alltså Vighirs stad, d v s platsen där Vighir stannat och bosatt sig och haft sin boskap, och eftersom namn som slutar på –stad tillhör de äldsta namnformerna och anses gå tillbaka ända till järnåldern eller tidig vikingatid, kan vi anta att Virestad säkerligen är ett mer än tusen år gammalt ortsnamn. …

Kommunens äldsta kyrka, grundlagd 1800, rymmer cirka 600 personer. Den är mest känd för att den pryds av Nordens största altartavla. Målad av sockensonen Pehr Hörberg som räknas till ’Sveriges främste på området. I vapenhuset finns en förteckning … över präster som haft tjänst i församlingen. Först står kyrkoherde W. Dolph. Han tillträdde år 1416.

Den 21 jan. 1612 tågade danskarna in från Blekinge in i Konga härad över Åsnens frusna vidder mot Växjö, härjande och brännande i sin väg. Från Blädinge över Skatelöv drog sig de danska styrkorna sedan ned genom Virestad och in över danska gränsen vid Höghult förhärjande allt i sin väg. I Virestad ödelades 59 gårdar….
Gustav II Adolf (17 år) låg med sitt ”fält” (5 ryttarfanor och 14 fotfolksfänikor) i Spånghult (stor gård nordöst om Garanshultasjön) den 4 februari 1612. Natten till den 5:e bröt han vid Höghult in i Skåne, härjande i 24 kyrksocknar och brände staden Vä.

När kriget bröt ut mellan Sverige och Danmark 1657 blev det åter oroligt vid Allbogränsen. Det spordes att hopar av skånska bönder förberedde anfall. Något före den 25 oktober blev några gårdar i Virestad och Härlunda plundrade. 4 bönder togs till fånga och en slogs ihjäl.

Genom anteckningar i gränstullslängderna är det känt att tjära levererades under tidigt 1600-tal från bl.a. Virestad till de då danska städerna Ronneby, Sölvesborg, Bodekull (Karlshamn) och Åhus. Tjäran och becket var direkt nödvändigt för sjöfartens skeppsunderhåll. Tjäran brände bönderna i särskilda tjärdalar ur kådrik furuved. Veden togs genom stubbrytning eller spånhuggning ur levande tallar.

Under 1600-talets andra hälft blev pottaskan en stor exportvara över bl.a. Karlshamn. Vid 1700-talets mitt brändes aska för avsalu i alla Älmhults socknar med särskild tonvikt på Virestad. Genom bränning av bokved eller annan lövved, och bearbetning av askan med vatten och värme erhölls pottaska till såptillverkning.

Såväl tjärbränning som pottaskebränning jämte svedjebruk tärde hårt på skogstillgången. Vid mitten av 1700-talet saknade Virestad både god ek- och bokskog.

En produkt baserad på skogsbrukets kol och bondens kreatursskötsel var kruttillverkningen. Genom att samla upp urin eller urlaka urinindränkt fähusjord utvanns salpeter genom indunstning. En salpetersjudare var en tämligen vanlig yrkesman i södra Småland.

Virestad var egen kommun mellan 1919 och 1971. Därefter blev socknen en del av Älmhults kommun.

1880 var befolkningen som störst. Då bodde 5426 personer i socknen. 1940 hade invånarantalet minskat till 3345, och 2005 fanns 1991 mantalsskrivna. … Samma tendens till minskning sker i alla kommunens mindre tätorter. Däremot ökar befolkningen på den rena landsbygden. Gårdar, stugor och torp som avfolkades och stod öde på 50-, 60- och början av 70-talet har åter igen befolkats. …

Många jordbruk drivs fortfarande som heltidsföretag. Mängden jordbruk har minskat, men de som finns kvar har rationaliserat och blivit större. Tack vare de goda odlings- och betesmarkerna runt Virestadsjöarnas vattensystem verkar dessa företag kunna bestå med god lönsamhet.

Fritid och turism har ökat. Jakt, fiske, kanoting och andra aktiviteter där den rika och jämförelsevis orörda naturen kan avnjutas, idkas nu av allt fler och långväga resenärer. För många tyskar och danskar har Virestad blivit en populär plats att semestra på. En hel del av dem har också köpt torp och stugor här.
….

Virestad Hembygdsförening är mycket livaktig. Den bildades 1925, underhåller och ordnar arrangemang i hembygdsparken ”Kajelund”. Kajelund innehåller flera stugor fyllda med bruksföremål från svunna tider. Föreningen ansvarar också för ”Lille Petter Johans” stuga i Haghult. Den besöktes 2006 av mer än 3000 personer.

Denna stora och långsmala socken gränsar i nord och nordost mot Alvesta kommun och i söder mot Skåne. Ligger i huvudsak öster om stambanan och riksväg 23. Landskapet är ganska platt varför stora ytor upptas av vattendrag, sjöar och mossmarker. Störst är Virestadsjön och Femlingen. Avvattningen sker mot sjön Möckeln.

Trots att Virestad haft ett omfattande jordbruk, med stora sammanhängande odlingsskiften, vilket fick än mer betydelse efter sänkningen av Virestadsjöarna på 1920 och 1930 talen, och i synnerhet under andra världskriget, har jordbruksnäringen kontinuerligt minskat och ersatts av ett allt mer betydande skogsbruk. De stora odlingsytorna består, men de många små steniga åkerlapparna som är typiska för Småland har ersatts av skog.”

En beskrivning av Virestad socken kan du läsa här och här.

  <<< Tillbaka     Innehåll      Framåt >>>

 

Post Navigation