Heurlinarna – En släktkrönika

9.1. Kvinnans ställning

Myndighetsregler
En kunglig förordning från 1858 gav en ogift kvinna rätten att anmäla till domstolen att hon ville blir myndig. Om hon gifte sig blev hon omyndig igen.
1863 blir en ogift kvinna myndig vid 25 års ålder.
1874 får en gift kvinna rätten att bestämma över sin egen inkomst.
Se källa!

Äktenskapshinder
25/11-1757 – kungligt brev: ” Fallandesot, epilepsi och dårskap blir äktenskapshinder.”
1915 års äktenskaps lagstiftning: ”Könssjukdomar i smittsamt skede blev nytt hinder för äktenskap. Kungen kunde ge dispens för epilepsi och könssjukdomar. Nu står sinnessjukdomar och sinnesslöhet som hinder.”
Se källa!
1915 års äktenskaps lagstiftning: Hor togs bort som äktenskapshinder.
Se källa!

Vigselålder m.m.
1734 års lag:”Vigselålder skrivs in i lagen för första gången. Kvinnan ska vara minst 15 år och mannen minst 21 år. Yngre fick gå till kungs.”
1745: ” Sänkning av ålder till 17 år för ”lappdrängar” med nödtorftiga insikter i kristendomskunskap.”
1758: ”Sänkning av ålder till 18 år för alla allmogens söner om de kunde försörja en familj.”
1840-talet: ”Nu skulle kvinnan vara minst 15 år och mannen minst 21 år. Kungen beviljade dispens till ynglingar över 18 år som hade sina föräldrars  tillåtelse och kunde försörja en familj. ”Lappdrängar”  behövde  dock bara vara 17 år om de hade  nödtorftiga kristendomskunskaper.”
1892: ”Höjning av kvinnors ålder till 17 år utom för ”lappkvinnor”. ”Lappdrängar” behövde ej länge ha försvarliga kristendomskunskaper för att få gifta sig vid 17 års ålder.”
1915 års äktenskaps lagstiftning: ”Höjning av kvinnors ålder till 18 år. Undantagen för ”lappfolket” avskaffades.”
Se källa!

Skilsmässa
1810-års kungliga förordning: ”Domstolarna kunde nu även döma till äktenskapsskillnad om en av makarna blev dömd till landsförvisning, livstidsstraff, mordförsök på sin make eller om någon av makarna varit galen i över tre år och ingen förhoppning om bättring fanns. Kunglig dispens kunde ges för fler orsaker t.ex. dödsdom, fästningsstraff på bestämda år, dom om äreförlust, grovt eller verkligt vanfrejdande brott, slöseri, dryckenskap, våldsamt sinnelag samt när stridigheterna mellan makar övergick till avsky och hat. Dock skulle partnerna ha varnats innan och varit dömda att leva åtskilda ett tag innan skilsmässa övervägdes.”

1860 års förordning: ”De som önskade skilsmässa skulle först varnas av kyrkoherden i församlingen och om det inte hjälpte skulle de varnas av kyrkorådet. Om dessa varningar inte hjälpte skulle rätten döma paret att bo isär ett år och eventuellt utdöma förbud mot att träffa den andre partnern under det året. Först efter dessa prövningar tilläts skilsmässa.”

1915 års äktenskaps lagstiftning:” De som ville skiljas skulle först träffa en medlare. Efter medlingen kunde domstolen döma till ett års hemskillnad.
Utöver tidigare skilsmässoorsaker kunde man nu även få skilsmässa om man levat åtskilda i tre år eller redan efter två år om den ena maken givit sig av. Snabbskilsmässa kunde utdömas t.ex. om en av makarna begått hor, medvetet smittat sin partner med venerisk sjukdom, försökt döda eller grovt misshandlat partnern, blivit dömd till minst tre års straffarbete, var missbrukare av rusningsmedel eller varit sinnessjuk i över tre år och ingen förhoppning om bättring fanns.”
Se källa!

  <<< Tillbaka     Innehåll      Framåt >>>

 

About these ads

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 72 andra följare

%d bloggare gillar detta: